Nästan var tionde vuxen i USA uppger att de har fått diagnosen kroniskt handeksem.
Hudbesvär kan påverka mer än hudens utseende. De kan vara obehagliga, komma och gå eller väcka frågor om andra hälsorisker. Flera nya studier i JAMA Dermatology har undersökt kroniskt handeksem, två hudrelaterade sjukdomar som är kopplade till cancer, köldknutor, hidradenitis suppurativa och verktyg för att uppskatta risken för melanom.
Här berättar vi vad studierna kom fram till och vilka begränsningar resultaten har.
Kroniskt handeksem var vanligt bland de vuxna som svarade på enkäten
Kroniskt handeksem är en inflammation i huden på händerna som varar i minst tre månader eller återkommer i upprepade skov. I en enkät bland 10 636 vuxna i USA uppgav 1 019 personer, eller 9,6 %, att de hade fått diagnosen av vårdpersonal. (Källa: JAMA Dermatology, ”Prevalence of Chronic Hand Eczema in Adults”)
Det var vanligare att män uppgav att de fått diagnosen än att kvinnor gjorde det: 10,5 % jämfört med 8,7 %. Diagnosen var också vanligare bland vuxna som hade ett arbete än bland dem som var arbetslösa, 10,3 % jämfört med 7,8 %, och bland personer som bodde i städer jämfört med på landsbygden, 10,4 % jämfört med 6,3 %.
Andelen var särskilt hög bland yngre vuxna. I båda åldersgrupperna 18–29 år och 30–39 år uppgav mer än 13 % att de hade fått diagnosen.
Enkäten byggde på att deltagarna själva mindes och uppgav om de hade fått en diagnos av vårdpersonal. Den kan ha missat personer med handeksem som inte hade fått någon diagnos, och den kunde inte fullt ut skilja mellan olika orsaker till symtomen.
Mer forskning kan bidra till att förklara hur sådant man utsätts för på jobbet, demografiska faktorer och svårigheter att få en diagnos påverkar vilka som utvecklar eller får diagnosen kroniskt handeksem.
Cancer var vanligare hos personer med morfea eller systemisk skleros
En annan studie följde 6 181 personer med morfea, en sjukdom som orsakar fläckar med förhårdnad hud, och 8 133 personer med systemisk skleros, en sjukdom som kan göra huden tjockare och även påverka inre organ. (Källa: JAMA Dermatology, ”Incidence of Cancer in Morphea and Systemic Sclerosis”)
Under uppföljningsperioden utvecklade 782 personer med morfea cancer, vilket motsvarade 12,65 %. Bland personer med systemisk skleros utvecklade 1 104 cancer, eller 13,57 %.
Jämfört med befolkningen i stort var cancerförekomsten totalt sett omkring 24 % högre i gruppen med morfea och 37 % högre i gruppen med systemisk skleros. Siffrorna beskriver skillnader mellan grupper. De betyder inte att alla med någon av sjukdomarna kommer att få cancer.
Cancerformer som bildar solida tumörer var vanligare i båda grupperna än i befolkningen i stort. Blodcancer var däremot tydligt vanligare endast i gruppen med systemisk skleros.
Även de vanligaste cancerformerna skilde sig åt. Bröstcancer och cancer i de kvinnliga könsorganen var vanligast i gruppen med morfea, medan lungcancer var vanligast i gruppen med systemisk skleros.
Resultaten tyder på att cancerrisk kan vara värd att ta hänsyn till hos personer med morfea, även om sjukdomen främst påverkar huden. Men studien följde mönster över tid och kan därför inte visa att någon av sjukdomarna orsakade cancer. Resultaten ger inte i sig stöd för mer omfattande cancerscreening än vad etablerade rekommendationer anger.
Det behövs mer forskning för att ta reda på om vissa personer kan ha nytta av mer individuellt anpassad cancerscreening och uppföljning.
Köldknutor kan ha olika bakomliggande orsaker
Köldknutor, som också kallas pernio, är en inflammatorisk hudåkomma som ofta uppstår på exempelvis fingrar och tår efter att man har utsatts för kyla och fukt. Ett forskningsbrev i JAMA Dermatology undersökte hur köldknutor visade sig hos patienter, möjliga samband med andra sjukdomar och resultat av behandling. (Källa: JAMA Dermatology, ”Clinical Characteristics, Etiologic Associations, and Treatment Outcomes of Pernio”)
Köldknutor går ofta över av sig själva. Liknande hudförändringar kan dock ibland förekomma tillsammans med autoimmuna sjukdomar, då immunförsvaret av misstag angriper den egna kroppen, eller andra sjukdomar som påverkar kroppen.
Forskarna undersökte skillnader i symtom och vård hos personer där det fanns olika möjliga bakomliggande samband. Deras arbete visar varför det kan vara viktigt att skilja köldknutor utan känd bakomliggande orsak från hudförändringar som har samband med en annan sjukdom. Det gäller särskilt när förändringarna återkommer, inte försvinner eller ser ovanliga ut.
En persons sjukdomshistoria, en undersökning av huden och eventuella andra symtom kan hjälpa läkaren att avgöra om det behövs en vidare utredning. Eftersom rapporten var ett forskningsbrev och informationen om behandlingsresultat var begränsad, går det inte att avgöra vilka behandlingar som fungerar bättre än andra.
När symtomen uppstår kan vara viktigt vid behandling av hidradenitis suppurativa
Hidradenitis suppurativa (HS) är en långvarig inflammatorisk hudsjukdom som kan orsaka smärtsamma knölar och sår. En del behandlas med biologiska läkemedel som riktar sig mot delar av immunförsvaret som är inblandade i inflammationen.
I en studie av 107 personer vars HS bara delvis hade förbättrats av biologisk behandling undersökte forskarna om tidpunkten för symtomen kunde ge vägledning om nästa steg. (Källa: JAMA Dermatology, ”End-of-Dose Effect as a Guide for Biologic Optimization in Hidradenitis Suppurativa”)
En del deltagare märkte att symtomen förvärrades strax före nästa planerade dos. Forskarna kallade detta en effekt vid slutet av dosintervallet. För dessa patienter intensifierades den biologiska behandlingen. Patienter som inte uppgav detta mönster fick i stället ett tillägg med långvarig antibiotikabehandling.
Behandlingsupplägget hade ett samband med förbättringar efter 3–5 månader i samtliga sju kliniska mått som forskarna hade valt ut i förväg. De rapporterade förbättringarna kvarstod vid uppföljning efter 6–12 månader.
Om ett biologiskt läkemedel inte hjälper tillräckligt kan det vara värdefullt att prata om när symtomen återkommer. Att besvären förvärras före nästa dos kan bero på att behandlingens effekt avtar, medan symtom som finns kvar under hela dosintervallet kan behöva diskuteras på ett annat sätt.
Deltagarna fick dock behandling utifrån sina symtommönster och inte genom slumpmässig fördelning. Studien kan därför inte visa om detta arbetssätt fungerar bättre än andra sätt att justera behandlingen. Det behövs fler kontrollerade studier. Beslut om att ändra eller lägga till behandling bör diskuteras med en läkare eller hudläkare.
Verktyg för att beräkna risken för melanom var inte alltid träffsäkra
Melanom är en form av hudcancer. Det finns verktyg som uppskattar en persons risk att få melanom, men hur träffsäkra de är kan variera beroende på vilka personer de används för.
I en studie testades sex modeller för att beräkna risken för melanom. Forskarna använde uppgifter från upp till 43 235 deltagare i den australiska Sax Institute 45 and Up Study. De undersökte hur väl varje modell kunde skilja mellan personer som senare utvecklade melanom och dem som inte gjorde det. De jämförde också modellernas riskberäkningar med vad som faktiskt hände. (Källa: JAMA Dermatology, ”Evaluating the Performance of Melanoma Risk Prediction Models”)
Modellernas resultat för att skilja mellan de två grupperna låg mellan 0,58 och 0,70. På den här skalan är 0,5 inte bättre än slumpen, medan 1,0 innebär en perfekt åtskillnad. De flesta modellerna underskattade också risken för melanom i den studerade befolkningen.
Resultaten visar varför ett riskverktyg behöver testas i olika grupper innan man förlitar sig på det i vården. En modell som utvecklats för en viss befolkning kan vara mindre träffsäker i en annan, bland annat eftersom människorna och den underliggande förekomsten av melanom kan skilja sig åt.
Riskmodeller kan fortfarande vara ett stöd i samtal om förebyggande åtgärder och uppföljning. Men enligt forskarna kan verktygen behöva testas och justeras ytterligare innan de kan ge en tillförlitlig uppskattning av en enskild persons risk.
När bör du söka vård?
Överväg att kontakta en läkare eller hudläkare om du har hudutslag eller andra hudförändringar som inte försvinner, kommer tillbaka eller är svåra att förklara. Sök vård om ett födelsemärke eller en hudförändring ändras eller växer snabbt, om du har blödning, smärta eller möjliga tecken på infektion, eller om du är osäker på en hudförändring.
Fotografier eller korta anteckningar om när en synlig hudförändring uppstår och hur den förändras över tid kan hjälpa dig att dokumentera den inför ett vårdbesök. De kan inte fastställa en diagnos.
Den här artikeln ger allmän information och är inte medicinsk rådgivning. Beslut om screening och behandling bör diskuteras med en läkare eller hudläkare.
Källor
- Chovatiya R, Balu S, Bin Sawad A, et al. ”Prevalence of Chronic Hand Eczema in Adults.” JAMA Dermatology. Publicerad online den 11 november 2026. doi:10.1001/jamadermatol.2026.4674.
- Muha J, Joly-Chevrier M, Nedjar H, et al. ”Incidence of Cancer in Morphea and Systemic Sclerosis.” JAMA Dermatology. Publicerad online den 11 november 2026. doi:10.1001/jamadermatol.2026.4685.
- Martins K, Ristianto ZA, Manduca S, et al. ”Clinical Characteristics, Etiologic Associations, and Treatment Outcomes of Pernio.” JAMA Dermatology. Publicerad online den 11 november 2026. doi:10.1001/jamadermatol.2026.4339.
- Lynch A, Archimbaud J, Lesort C, et al. ”End-of-Dose Effect as a Guide for Biologic Optimization in Hidradenitis Suppurativa.” JAMA Dermatology. Publicerad online den 4 november 2026. doi:10.1001/jamadermatol.2026.4435.
- ”Evaluating the Performance of Melanoma Risk Prediction Models.” JAMA Dermatology. Publicerad online den 21 oktober 2026. doi:10.1001/jamadermatol.2026.4097.